Våra visor


Den 25 november 2015 gick Lennart Hellsing bort, en av barnlitteraturens stora. Ylva Källström och han samarbetade åren runt 1960 med visböckerna Våra visor, som kom ut först i tre delar, och senare i en samlingsvolym. Medförfattare är Yngve Härén och Knut Brodin, som även tonsatt en del av Lennart Hellsings visor, bland andra Herr Gurka och Lapprika Papprika Puddingpastej. Uppdraget var stort och viktigt för Ylva och hon utförde det sin vana trogen med stor noggrannhet. Böckerna är välkända för oss som hade dem i skolan.

De talrika illustrationerna är finurligt inpassade i layouten, på överblivna utrymmen runt notsystemen och i mariginalerna, de är dekorativa och grafiska och samtidigt varma och roliga. Ylva ritade bilderna med stiftpenna doppad i tusch, och eftersom tekniken är tvåfärgstryck målade hon färgfälten med svart tusch på transparent papper eller film lagda på streckteckningarna. Det färdiga resultatet syntes först i färdigt tryck. Beroende på upplagan kunde samma bild ha olika dekorfärg beroende på vad man valt just till den utgåvan. Det krävde kunskaper om grafisk teknik att jobba med illustrationer på det sättet och Ylva behärskade det väl, något hon visade prov på i många fler böcker från 1960-talet.

Arbetet med illustrationerna skedde samtidigt som Ylva fick sitt första barn, och hon var även anlitad för andra uppdrag. Det gjorde att hennes man, min pappa Thorild Eklund, fick rycka in och göra en stor del av illustrationerna för att projektet skulle hinnas med. De hade ett nära samarbete kring Ylvas illustrationer under alla år, bl. a. hjälpte han henne med research för att få miljöer och föremål så tidstrogna och riktiga som möjligt. Han var utbildad på Beckmans reklam men kom att verka som inredningsarkitekt och expert på kulturhus och byggnadsvård. Jag vet fortfarande inte exakt vilka av bilderna i Våra visor som kommer från hans penna, men anar att hans figurer är lite annorlunda, mer stiliserade. Dekorativa detaljer som exempelvis kurbitsar, fåglar och ornament tror jag kan vara tecknade av honom, likaså många gamla hus och allmogeföremål som ju tillhörde hans område. Boken har ändå en sammanhållen helhet och ingen har nog kunnat urskilja någon skillnad. Så småningom kom Ylvas stil att bli mindre stiliserad och lite mjukare och mer realistisk, i 1970-talets anda.

Min egen favorit ur Våra visor är den lilla vemodiga visan om Annebell Olsson (i min bok heter hon Annabell Lilja) med Lennart Hellsings text till en engelsk folkvisa.